illustreradtankesyn

"Är det sant som dom har sagt? För jag har hört på stan igår..."
Det är över nu och jag är så mycket starkare men nog svider det.

Vackra första advent. Mysiga första advent.
Tänk vad gamla ord kan betyda lite och nya kan få stora konsekvenser.
Ord väcker tankar och känslor.

word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord world world www.peace.ord ord. word word. ord ord
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.
word word. ord ord. world world. ord ord. word word. ord ord. world world.


//illustreradtankesyn

"Jaha, okej så det är en sträckning i musklen jag har? Kul. Vad gör jag åt det då? Väntar jahaja, hur länge då? Tills det går över ja, jo men tack för hjälpen då."
Visst är det bra med skolläkare.

Igår träffade jag världens bästa Anna. Det var bra. Hon är bra.
Jag vill att allt ska vara som vanligt. Att jag ska hinna med massa saker... Jag vill också gå på julskyltning i Ljungby.

Kanske om vi siktade in oss på det vi hade iställlet för det vi suktade efter skulle livet bli bra?

Det blir nog ingen jul i år heller. Snön har smält och grusgången hem är tinad. Och efter att jag har sprungit halva vägen hem för ljuset som skulle hjälpa har skrämt mig förstår jag att pepparkakorna är brända. Nu fattas bara plastgranen... "All i want for chritsmas is yooooou..."   Men blöööööö, vad ironiskt. Inte tusan är det kärlek jag vill ha! Jag vill ha pengar, en lägenhet i kristianstad, en ny mp3 (inte en Ipod för det skulle inte funka med vår dator), minneskort till min kamera eftersom jag tagit sönder mitt, ett liv åt min bror och en hemresebiljett åt mina vänner, en pistol så jag kan skjuta hunden och en hov så jag kan fånga katten. Ingen slask och ingen snö. Inget tingeltangel och julskyltning med "Felize Navidad". Nej, tacka vet jag ensamheten!

Haha, usch vilken dålig lögnare jag är! Klart jag vill ha jul med gran som luktar gott och kärlek i mängder och ljus och julmusik med dåliga texter. Visst vill jag ha det, och visst vill jag ha det nu. Nog vet jag att plusgraderna är påväg men det struntar jag i. Jag ska ha jul!


Igår var jag hemma från skolan pga min förbannade rygg. Idag satt jag på en stol i drygt en timme och vred och vände på mig. Mmm, du underbara värk! Men då är det j tur att det finns vackra skolsköterskor som kan hjälpa mig! Just det...  Var tog allt kunnigt folk vägen? Jag fattar väl också att käka brufen och ligga på varmt är bra men om jag redan har provat det då? Om jag ber om hjälp vill jag ha hjälp, inte massa skötselråd för det kan jag. Det rabblar moren om dagligen. Nej, ge mig något som hjälper och ge mig det nu tack!

Önskelista 2008:
1. Snö
2. Hjälp
3. Kärlek

//illustreradtankesyn

Det är mindre än en månad kvar till jul. Det är nio dagar kvar till lindvallen. Allt handlar bara om tid. En obestämd framtid.
Fram. Tid.
Baktid? Vad är baktid? Det är nog vad jag behöver. Baktid.

Baktid
//illustreradtankesyn

Tänker börja detta blogginlägget med att tillägna det åt Amandine och Mimmi. Klassen två starkaste flickor. Ni är två vackra flickor som jag inte vet så mycket om men jag bryr mig om er och jag finns här, faktiskt. Det är svårt att vara stark i alla lägen. Man måste försöka och ibland blir man nerslagen och blöder ett tag men blodet slutar upp och torkar. Det bildar en ny hud och du blir starkare och har lärt dig något nytt.
Fortsätt vara starka men förstör er inte. Det finns så många som vill hjälpa er. Kanske med något som ni inte visste ni behövde hjälp med, kanske med något vi inte visste ni behövde hjälp med. Men vi finns, visst finns vi. Och vi finns här. För er. <3

I morgon är det fredag och med fredagen kommer helg. Denna helgen ska jag troligen upp till de smålänska skogarna och träffa världens bästa syster! Tiden går så fruktansvärt fort men visst f*n går det ändå för långsamt.
När vi pratar ibland känns det som det var igår jag var den där flickan som satt själv i utkanten av klassrummet. Jo för ni förstår "starka", "possitiva" och "bubbliga" Emma har inte alltid varit allt det där. Nej, grundskolan var ett helvete. Faktiskt. Högstadiet med när jag tänker efter, men inte alls på samma sätt. Då påverkade inte ni, inte längre, då var det bara du.
Det känns lite töntigt att sitta och blogga om min "barndom" men kanske kan det vara skönt att få berätta att det inte är en självklarhet att jag alltid hörs mest.
Jag var inte stor. Jag var inte det. Men ni fick mig att tro det. Visst är det hemskt? Om någon säger något till dig tillräckligt många gånger kommer du tillslut tro på allt de säger. Det var så det var. Jag var aldrig fel. Bara lättpåverkad.
Jag vet inte hur det hände men allt jag trodde var fel vände jag vid en tidpunkt till något som var rätt. Jag var stark och det skulle ingen få ta ifrån mig, aldrig. Och det gick bra. Jag förändrades. Ni förändrades. Men nog gick det snabbt och hjälp vad vuxen jag blev fort. Jag mådde bra, fint, perfekt. Allt var underbart, förändringarnas tid hade kastat sin tärning och jag hade vunnit. Men när nästa våg kom förlorade jag stort. Jag misste all min styrka och allt var inte längre perfekt och det var du som tog det ifrån mig.
Jag flyttade och nu är allt bra. Jag är vardagliga Emma. Förbannat vardagliga pratglada Emma.
Allvarligt talat, vad blir det av mig? Emma Karlsson? Inget vackert annorlunda och udda... Emma Karlsson. Skjut mig, snälla! Jag är inte vacker. Jag är inte flickig. Jag är inte en sån man vill ha i sitt lag. Jag är inte en såndär häftig människa som är mystisk och skriver vackra saker. Jag är Emma Karlsson. Alldagliga, tråkiga Emma Karlsson. Men jag mår inte dålig och är inte deprimerad men usch. Alldagliga Emma. Grattis på mig, jag drog kortaste stråt´.

Ge mig jullov nu för jag vill ha pepparkakor och lussekatter till frukost! Gröna mattor och röda gardiner och ljus som luktar gott. Julkort och musik. Tingeltangel och hälsningar på stan. Sånna där apelsiner med saker som luktar i. Mistlar och lampor. Stjärnor och gnister. Tomtegröt och skinka utan senap! Julklappsbytning med tjocka släkten. Och snö! Massor av vit, vit snööö!
Vart tog min barnjul vägen?

//illustreradtankesyn

Varför ordet kärlek? Allvarligt. Hur kom man liksom på att man skulle använda det ordet för att beskriva en så knäpp känsla som innehåller allt från svek, tårar och lögner till gudomlig skönhet, värme, hetta och ömhet? Och vem kom på att just hjärtat skulle vara en symbol för kärleken? Det ursprungliga hjärtat är ju inte alls vackert på något sätt..? Det bara pulserar blod med syre genom kroppen. Men kanske är det just det, det nödvändiga lisviktiga som är den egentliga symbolen. Att hjärtat är ett organ vi inte kan leva utan och kanske är det därför det är en symbol för kärleken. För visst kan vi inte leva utan kärleken?!  Eller ?
Hur ska jag veta innan om det som kommer att ske är en njure eller ett hjärta? (Mmm vilka vackra meningar jag kan få ihop, verkligen^^) Det finns ingen som varnar mig innan att ta ett steg tillbaka och titta efter ett tag. Det finns inte. Kanske är det något inom mig som någon gång sagt det men jag vägrar lyssna. Jag kan ju inte leva utan mitt viktigaste organ.
Jag vill ju ha det där. Det där som tillhör det bra med kärleken. Syret. Syret kan jag inte få om jag inte öppnar mig och tar in. Men varje gång jag öppnar mig delar jag också ut en bit av mig. En bit hit, en bit dit... Av min skatt är snart inga pengar kvar, men jag har väl bara mig själv och min klumpighet att skylla.
Jag är inte arg. Bara besviken. 



Who shaped the sign of love?
Who told us to hate?
I'll be in tuch...

//illustreradtankesyn

Jo, jag missade nog ett kapitel i mitt liv men det skiter vi i.
Jag vill måla mina väggar vita och göra revolution mot begreppet människa.
Jag vill sätta mig på en buss där jag inte vet var jag är och åka hem.
Jag är inte arg. Jag är nog bara trött. För varje gång det händer händer det i klunga, tillsammans med allt annat.
Jag vet inte vad jag ska säga, jag tror inte jag vill prata mer om det.
Det är över nu.

//illustreradtankesyn

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, jag blir galen! Min värld är knäpp!
Du är så jävla underbar och du gör mig lycklig men Du är saknad !
Jag vill bara skrika och dansa.
Ge mig 4P och hoppdansmedglädje.
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

//illustreradtankesyn