illustreradtankesyn

Tänker börja detta blogginlägget med att tillägna det åt Amandine och Mimmi. Klassen två starkaste flickor. Ni är två vackra flickor som jag inte vet så mycket om men jag bryr mig om er och jag finns här, faktiskt. Det är svårt att vara stark i alla lägen. Man måste försöka och ibland blir man nerslagen och blöder ett tag men blodet slutar upp och torkar. Det bildar en ny hud och du blir starkare och har lärt dig något nytt.
Fortsätt vara starka men förstör er inte. Det finns så många som vill hjälpa er. Kanske med något som ni inte visste ni behövde hjälp med, kanske med något vi inte visste ni behövde hjälp med. Men vi finns, visst finns vi. Och vi finns här. För er. <3

I morgon är det fredag och med fredagen kommer helg. Denna helgen ska jag troligen upp till de smålänska skogarna och träffa världens bästa syster! Tiden går så fruktansvärt fort men visst f*n går det ändå för långsamt.
När vi pratar ibland känns det som det var igår jag var den där flickan som satt själv i utkanten av klassrummet. Jo för ni förstår "starka", "possitiva" och "bubbliga" Emma har inte alltid varit allt det där. Nej, grundskolan var ett helvete. Faktiskt. Högstadiet med när jag tänker efter, men inte alls på samma sätt. Då påverkade inte ni, inte längre, då var det bara du.
Det känns lite töntigt att sitta och blogga om min "barndom" men kanske kan det vara skönt att få berätta att det inte är en självklarhet att jag alltid hörs mest.
Jag var inte stor. Jag var inte det. Men ni fick mig att tro det. Visst är det hemskt? Om någon säger något till dig tillräckligt många gånger kommer du tillslut tro på allt de säger. Det var så det var. Jag var aldrig fel. Bara lättpåverkad.
Jag vet inte hur det hände men allt jag trodde var fel vände jag vid en tidpunkt till något som var rätt. Jag var stark och det skulle ingen få ta ifrån mig, aldrig. Och det gick bra. Jag förändrades. Ni förändrades. Men nog gick det snabbt och hjälp vad vuxen jag blev fort. Jag mådde bra, fint, perfekt. Allt var underbart, förändringarnas tid hade kastat sin tärning och jag hade vunnit. Men när nästa våg kom förlorade jag stort. Jag misste all min styrka och allt var inte längre perfekt och det var du som tog det ifrån mig.
Jag flyttade och nu är allt bra. Jag är vardagliga Emma. Förbannat vardagliga pratglada Emma.
Allvarligt talat, vad blir det av mig? Emma Karlsson? Inget vackert annorlunda och udda... Emma Karlsson. Skjut mig, snälla! Jag är inte vacker. Jag är inte flickig. Jag är inte en sån man vill ha i sitt lag. Jag är inte en såndär häftig människa som är mystisk och skriver vackra saker. Jag är Emma Karlsson. Alldagliga, tråkiga Emma Karlsson. Men jag mår inte dålig och är inte deprimerad men usch. Alldagliga Emma. Grattis på mig, jag drog kortaste stråt´.

Ge mig jullov nu för jag vill ha pepparkakor och lussekatter till frukost! Gröna mattor och röda gardiner och ljus som luktar gott. Julkort och musik. Tingeltangel och hälsningar på stan. Sånna där apelsiner med saker som luktar i. Mistlar och lampor. Stjärnor och gnister. Tomtegröt och skinka utan senap! Julklappsbytning med tjocka släkten. Och snö! Massor av vit, vit snööö!
Vart tog min barnjul vägen?

//illustreradtankesyn