Du bara saknade du,

Vad jag har saknat dig.
Att dela och le.
Skratta och prata och jag känner dig inte ens. Jag vet inte vem du är.
Nu minns jag hur förväntansfull jag var. Som jag längtade.
Jag tänkte att om du var där skulle det vackra hemska inte längre vara så hemskt.
Men du kom aldrig. Det gjorde inget. Faktiskt. Jag träffade någon annan. Någon som tog mig på äventyr som du skulle ha gjort, men det hade varit vackrare med dig!
Jag minns hur glad jag var och jag visste att det inte var vi.
Varför är det så, att man måste trotsa berg. Bekämpa sorg och glömma hat för att hitta någon som du?
Varför är du så långt bort?
Sitt upp på din vita springare. Jag vet att du hittar.


Till nästa helg hoppas jag på staden. Staden med kärlek.
Om allt går som det ska så blir det perfekt.


//illustreradtankesyn

Finito.

Okej jag blir galen!
Till att börja med, så alla är med på noterna, detta inlägget får icke kommenteras!
Vad jag skriver nu skriver jag en gång och vill inte prata om det mer sen.
Det är inget allvarligt problem och jag ska inte dö men dessa j**la pojkar!
Jag blir inte klok! Hur svårt kan det vara att hålla sig till en sak, eller jag kanske ska säga "en kvinna".
Jag har länge pratat med många olika "män" men under senare tid kanske mer en än andra. Det har iaf inte varit något jätte speciellt förrän häromdagen när vi helt plötsligt började med gulliga smeknamn i smsn?!
It turned to nothing anyway men jag blir så matt! Vem tror du att du är som kan hålla på så med tjejer?
Jag vet precis vem du är! Du är en stor fet jävla bluff! Du förlitar dig bara på tips från andra och skryter och skämtar om massa skit som om du vore världens casanova men dude, I'm telling you! You're not!
Öppna ögonen! När hade du ett förhållande senast och hur lever du nu?

Jag peppar. Jag är positiv och arbetar.
När är det min tur att få vara ett vrak?

Done.

//illustrerardtankesyn

Vänner,

Wow, vänner va? Vi tror vi vet allt om dem, att vi känner dem. Men vi missar visst alltid något för jag blir alltid lika förvånad av hur bra jag har det. Hur vackra de är.
Jag säger ibland till Allrakäraste syster att jag skulle kunna skriva en hel bok om dig men det finns inga ord som kan beskriva vad jag känner, och hur smörigt det än låter är det sant.
I helgen har två vänner till mig gift sig med varandra. Ett jättefint bröllop som verkligen var alldeles rätt. Några veckor innan bröllopet hölls en möhippa för bruden som jag inte kunde vara med på för jag gick och blev sjuk. Men i mailet vi fick av brudens syster, som höll i det mesta, stod det att vid middagen vi skulle äta skulle vi ha med oss en gåva.
Jag hade sånn ångest så länge för att jag kunde inte komma på något bra. Vad ger man på en möhippa?
Till slut när jag legat i min säng och vridit och vänt på mig i timmar av tankar tänkte jag: "Nej nu skiter jag i detta! Hon får en magväska!" Så dumt som det låter tänkte jag efter lite på vad jag kommit på.
I den fula magväskan lägger man det allra värdefullaste man äger, ofta när man är iväg någonstans där man har det bra. Typ semester. Magväskan sätter man sen allra närmast intill sig. Precis så är det att ha vänner som ni. När jag trivs som bäst är när jag har det mest värdefulla närmast mig. Er. Mina vänner. Mina älskade.
Jag vet inte hur man gör egentligen. En tackfest? "Hej och välkommen! Och du, tack för att du vill vara min vän!" ? Nej, inte riktigt. Men något måste göras.
Jag är fjollig. Jag gråter på bröllop och i slutet av "spårlöst"-programmen men ja, jag vet inte.

Tack. Tack för just dig. Jag finns här, faktiskt. Alltid. <3

//illustreradtankesyn


ni.

Mamma och Anders har åkt iväg för att dansa så jag sitter här alldeles själv nu. Det knakar i huset och varje gång när min skugga speglar sig i fönstrerna hoppar jag två centimeter upp i luften. Jag är på högspänn.
Men så tänker jag efter, på härliga minnen och underbara vänner.
Upplyftande.
Jag älskar er. Jag vill göra ngt för er, bara er. Jag vet inte vad men dte ska jag klura ut.
Tack. <3

//illustreradtankesyn

Shopping



Var på stan idag och bytte min svarta klänning mot lite saker, bla denna leopardmönstrade lilla tröjan.
Jag vet att bilden är suddig och allting krånglar här så jag lägger in resten av bilderna på dagens hittegods på bilddagbok: http://920614.bilddagboken.se

Jullov 08

Jag tror jag är beroende, eller så tar jag bara igen från den tid jag "la av" med att blogga. det kommer minst komma ett till inom detta dygnet...
Dagarna på lovet börjar ta slut och jag börjar få lite lite att göra. Egentligen har jag mkt att göra (som att t.ex. läsa ut min bok ><' ) men inget jag orkar.
När frågar folk hur det har varit över ledigheten så börjar mn själv fundera på vad man gjort med sin tid.
Vi slutade den nittonde, tror jag. Efter det blev jag måttligt förkyld och missade en möhippa. Sen kom då julen och är man ett skilsmässobarn som jag och mina brödrar innebär det att man bor i en resväska och äter julbord fler gånger än någon människa borde få straffas med. Min julbörjade "på riktigt" iaf på lillejulafton den 23. (Jag höll nästan på att missa hela julen. ...Eller iaf julpyntet och all bakning.) Lillejulafton satt vi hemma med massa folk. Det var faktiskt väldigt trevligt men visst är det som folk säger, släkten träffas och man låtsas tycka om varandra. Förr, när mamma och pappa fortfarande var tillsammans, firade vi alltid med hela tjocka släkten men när de skilde sig så hände något. Alla fick barn och blev vuxna och hade nya familjer att fira med så när vi nu i år var så pass många som 13 så kan man ju tänka sig att det skulle vara lite nostalgiskt och mysigt men nej. Bara allmänt jobbigt med små oförskämda pikar hit och dit om allt möjligt. Men mamma var så vacker. Hon är så duktig på det där, det där med jul och hemma.
På julaftonsmorgon åkte vi, efter många om och men, till pappa och jag bad till gud att pappas nya svärföräldrar inte skulle vara där och nog tyckte gud synd om mig för till min stora förvåning var bara min farmor och farfar där. Otroligt skönt. Sen att min pappa är dum i huvudet får man försöka glömma.
Kalle anka rullade på och jag missade typ hälften men när man har sett det 16 gånger räcker det faktiskt.
Juldagen packade jag ihop mig igen och åkte hem till skåneland för att sjunga på julkonserten i kyrkan och det funkade faktiskt också, fastän att förkylningen höll i sig. Dagen därefter fyller min mormor år så då åkte vi dit och plågades lite till av min underbara släkt....
Under kvällen glödde mobilen och jag fick höra om fester uppe i småland och när längtan efter söstra mi blev för stor och glöden hemma förr torr tog jag bussen upp mot nordligare äventyr. Lördagskvällen blev en ganska lyckad festkväll hos Robmeister och söndagen, ja...
Måndagen blev växjö med massa perfekt shopping till nyår, dock hade jag glömt kvittot på en klänning jag fick av mamma i julklapp som jag skulle byta. Tisdagen blev lång sleep och fika nere på stan med Emelies mormor och hennes väninna.
Sen kom dagen. Den absolut sista dagen. Den dagen känns våran på nåt vis, vet inte varför men så känner jag. Även nyår vart lyckat med god mat och fin musik och ett underbart tolvslag!
På den allra första dagen av 2009 åkte jag hem till skåneland igen och gjorde inte alldeles för mycket. Sydde om min jacka och krånglade. Blev uppe om nätterna och sovande och dagarna och ungefär så ser det ut nu.
Nu i helgen var det dock ett litet uppehåll i de dåliga vanorna när min käraste barndoms vän Johanna och hennes lilla familj kom ner och besökte oss här på landet. Det var otroligt mysigt, att kunna skratta och umgås så med en människa man inte träffat på evigheter. Du är bra!
Jag får ändå säga att jag har haft ett bra jullov men jag önskar jag hade hunnit med mer.


MVG till alla som orkade läsa allt!

//illustreradtankesyn

I shall be released.

Jag vill också skriva vackert. Men det svårt att skriva fint om hatet.
Jag vet att jag döljer en sanning.
Jag vill åka genom världen med en främling som du men jag har inte funnit dig än.
Det är inte samma sak här, i verkligheten.
Ta mig tillbaka för jag saknar vårt vi.
Det är inte samma sak här med sanningen som svar.



Vad mer ska jag säga?

//illustreradtankesyn

2009

Funny, hu?
För ett år sedan var jag vilsen och visste inte vad jag ville med mitt liv. Detvet jag inte nu heller men jag vet nu att det spelar ingen roll för jag kan inte bestämma nu hur mitt liv ska se ut om 5, 10, 35 år. jag kan inte heller veta vad som kommer hända eller vilka chanser som kommer att komma upp.
Jag är inte så gammal, jag behöver inte ha ångest nu, men ändå har jag det... Jag tänker på hur jag ska få ihop pengar till en lägenhet, Jag köper koppar, tallrikar och glas som om jag skulle flytta. Jag funderar hur jag ska försörja mig, vilket yrke jag ska ha och hur jag får det. Sen i andra sekunden slänger jag pengar på skit och städar inte rummet på en månad! Jag är fortfarande bara en tonåring som inte vet vilket håll jag ska lägga benen.

2009. Hm, känns fortfarande konstigt. Hela förra året gick jag runt och var förvirrad och sa 2009 men nu, när det verkligen är, känns gammalt och nytt på samma gång. Knäppt.
Anyway, eftersom nyår var lyckat ska hela 2009 bli lyckat. Detta året ska jag göra mer saker som är kul, umgås mer med mina vänner och lära känna massa nya människor. Jag ska bara göra sånt jag behöver och sånt jag tycker är kul.

2009, hm jo.
"Det låter som en klyché..."

RSS 2.0