illustreradtankesyn

Varför ordet kärlek? Allvarligt. Hur kom man liksom på att man skulle använda det ordet för att beskriva en så knäpp känsla som innehåller allt från svek, tårar och lögner till gudomlig skönhet, värme, hetta och ömhet? Och vem kom på att just hjärtat skulle vara en symbol för kärleken? Det ursprungliga hjärtat är ju inte alls vackert på något sätt..? Det bara pulserar blod med syre genom kroppen. Men kanske är det just det, det nödvändiga lisviktiga som är den egentliga symbolen. Att hjärtat är ett organ vi inte kan leva utan och kanske är det därför det är en symbol för kärleken. För visst kan vi inte leva utan kärleken?!  Eller ?
Hur ska jag veta innan om det som kommer att ske är en njure eller ett hjärta? (Mmm vilka vackra meningar jag kan få ihop, verkligen^^) Det finns ingen som varnar mig innan att ta ett steg tillbaka och titta efter ett tag. Det finns inte. Kanske är det något inom mig som någon gång sagt det men jag vägrar lyssna. Jag kan ju inte leva utan mitt viktigaste organ.
Jag vill ju ha det där. Det där som tillhör det bra med kärleken. Syret. Syret kan jag inte få om jag inte öppnar mig och tar in. Men varje gång jag öppnar mig delar jag också ut en bit av mig. En bit hit, en bit dit... Av min skatt är snart inga pengar kvar, men jag har väl bara mig själv och min klumpighet att skylla.
Jag är inte arg. Bara besviken. 



Who shaped the sign of love?
Who told us to hate?
I'll be in tuch...

//illustreradtankesyn