illustreradtankesyn

Det kom ett brev. Inte ett sånt där man sätter frimärke på och slänger på posten. Nej, ett litet brev. Kanske 3 meningar och 20 ord. Inte längre än så.
Det kom mitt i ingenting. Stress, hat, ilska och trötthet stannade upp och tog ett andetag.
Ett brev. Ett brev med ett syfte. Att försöka. Att hoppas. Att önska och tro.
Ett brev.
Nej du förstör inget.
Det pirrar lite extra på något vis när någon vet mer om mig än jag tror. Undra varför...

Rädsla för att någon ska få veta för mycket?
Eller glädje för att någon lägger ner tid på att lära känna mig.

Det är nog en lagom blandad kompott.
Det kom ett brev.
Ett litet, underbart, pirrigt brev.

//illustreradtankesyn