Svordomar och skit,
Att bryta ihop totalt för ingenting precis innan en mattelektion är väl normalt? Är inte det sånt som händer varje dag? ...Eller?
Jag är så fruktansvärt trött på detta nu. Från ingenstans kommer ett obehag och ett j--la beteende insvepande över klass EssPett. Som ett förbannat åskmoln från jag vet inte var och jag fattar ingetnting. Jag förstår inte varför man ska stå och snacka en massa skit. Varför man inte kan få veta själv om man betett sig illa mot någon istället för att få höra det av någon annan som hört det av någon som hört det av någon som i sin tur har hört det från någon... Jag tycker detta som pågår bara är barnsligheter och det ligger på samma nivå som bråken på lekis. Vi är nästan vuxna människor, hur kan man agera såhär mot någon man ska vara tillsammans med i tre år? Det funkar inte att man snackar massa skit. Om jag har gjort fel vill jag att du/ni säger det rakt i annsiktet på mig så jag kan få förklara mig. Om det här bara är något som jag känner så är jag väl antagligen dum i huvudet men jag vill inte ha det såhär i tre år till. Att stämningen är som om någon har dött och ingen vet varför. Jag säger bara: Klassen, vi måste prata om detta för det är sjukt!
Min dag suger! Jag började med att försova mig och vakna tjugo i sju (min buss går sju). Jag kom försent till röst- och rörelselektionen och kastades in i någon form av "radioinspelning". Hade knäpp lunch med blickar och viskningar. Svenska med en icke färdig redovisning. Engelskan var väl allmänt seg och knäpp och sen "skolk" från matten. Mmm, fina betyg det blir av sånna här dagar!
Det är iaf nu jag är som mest tacksam över att 4P skapats, och tjejer snälla! Låt bara inte detta bli någon flummgrej i början! Jag älskar er alla tre och tillsammans är vi starka. Tack för att ni lyssnar och förstår fastän att vi känt varandra mindre än två månader. Förlåt för att jag är knäpp och konstig. Puss på er !
Slängde mig om halsen på stackars mamma som säkert inte förstod ett skit av vad jag pladdrade om. Hon är bra, ibland. Anders är också bra. När mamma nu stack på möte och vi inte hann fortsätta prata igenom min hemska dag stannade Anders kvar och lyssnade och försökte hjälpa allt vad han kunde.
Tänk om jag bara kunde berättat allt. Det hade varit skönt! Men det funkar inte så.
Hur länge ska jag gå med blåmärken efter krattan?
//illustreradtankesyn
Jag är så fruktansvärt trött på detta nu. Från ingenstans kommer ett obehag och ett j--la beteende insvepande över klass EssPett. Som ett förbannat åskmoln från jag vet inte var och jag fattar ingetnting. Jag förstår inte varför man ska stå och snacka en massa skit. Varför man inte kan få veta själv om man betett sig illa mot någon istället för att få höra det av någon annan som hört det av någon som hört det av någon som i sin tur har hört det från någon... Jag tycker detta som pågår bara är barnsligheter och det ligger på samma nivå som bråken på lekis. Vi är nästan vuxna människor, hur kan man agera såhär mot någon man ska vara tillsammans med i tre år? Det funkar inte att man snackar massa skit. Om jag har gjort fel vill jag att du/ni säger det rakt i annsiktet på mig så jag kan få förklara mig. Om det här bara är något som jag känner så är jag väl antagligen dum i huvudet men jag vill inte ha det såhär i tre år till. Att stämningen är som om någon har dött och ingen vet varför. Jag säger bara: Klassen, vi måste prata om detta för det är sjukt!
Min dag suger! Jag började med att försova mig och vakna tjugo i sju (min buss går sju). Jag kom försent till röst- och rörelselektionen och kastades in i någon form av "radioinspelning". Hade knäpp lunch med blickar och viskningar. Svenska med en icke färdig redovisning. Engelskan var väl allmänt seg och knäpp och sen "skolk" från matten. Mmm, fina betyg det blir av sånna här dagar!
Det är iaf nu jag är som mest tacksam över att 4P skapats, och tjejer snälla! Låt bara inte detta bli någon flummgrej i början! Jag älskar er alla tre och tillsammans är vi starka. Tack för att ni lyssnar och förstår fastän att vi känt varandra mindre än två månader. Förlåt för att jag är knäpp och konstig. Puss på er !
Slängde mig om halsen på stackars mamma som säkert inte förstod ett skit av vad jag pladdrade om. Hon är bra, ibland. Anders är också bra. När mamma nu stack på möte och vi inte hann fortsätta prata igenom min hemska dag stannade Anders kvar och lyssnade och försökte hjälpa allt vad han kunde.
Tänk om jag bara kunde berättat allt. Det hade varit skönt! Men det funkar inte så.
Hur länge ska jag gå med blåmärken efter krattan?
//illustreradtankesyn
Kommentarer
Postat av: rebecca
för mig är det inget flumm! jag hoppas att vi kommer bli mer vänner ju mer vi lär känna varandra! jag älskar er 4P <3
Postat av: T
Think we need to talk again. Förstår inte riktigt din tolkning på det där med Mister Ponnyn, if you get it? Sen tror jag inte vi ska förstora upp det så mycket, shit happens. Det är nu vi börjar se varandras fel och brister och blir nog jekligt besvikna medtanke på första tiden. Take it chill så snackar vi på måndag. :) Kisses and have a nice weekend.
Postat av: Elin af Häglinge
Min vän! Du kan slänga allt sånt på mig! Det är bara att ringa! Hoppas att du vet det! <333
Trackback
