God afton
Hej Rymden!
Jag gillar min klass. Den är söt och har en knäpp aura runt sig som får mig i välbehag. Bäst av allt är självklart 4P. Flickorna som till synes är helt olika med inte ngt alls som skulle koppla ihop dem men ack hur bra funkar vi inte tillsammans? Det är enda anledningen för mig att gå upp på morgonen. Att få träffa er töser. Jag känner mig stolt att ärligt kunna svara skolsköterskan att "Jo, tack mitt liv funkar yberbra i den här klassen!". Flickor, ni gör det enkelt. Helt utan att ni vet om det får ni mig att le. Agnes vackra hår, Benkes söta dialekt och Mimmis underbara sätt att tänka. Ni är alla tre speciella på ert eget lilla vis men tillsammans är vi ännu bättre ! Det är så svårt att säga massa saker om er för ni är verkligen likt inget annat som hänt mig. Som jag sa när vi var och köpte tyg: "Jag har under de senaste två månaderna varit i fler hålor i Skåne än jag varit på två år!".
Vackra flickor, jag älskar er :*
Igår kom mina körflickor in och hälsade på mig eftersom jag är en sån glömsk kvinna som glömmer bort extraövningar. Det är alltid trevligt med oväntat hembesök !
Jag glömmer ibland bort att jag inte är från Skåne. Jag glömmer inte mina vänner bland rötterna men jag glömmer min dialekt och att jag inte alls hittar här. Jag saknar mitt Ljungby. Jag saknar NG-möten och jag saknar kalla kramar i korridoren. Jag saknar Christer Rosén och tråkiga engelskalektioner. Jag saknar Amanda. Jag saknar att störa mig på Therese. Jag saknar att springa till sjuksyster med vrickade fötter. Jag saknar promenader genom stan och onödig shopping på maxi. Jag saknar Allrakäraste syster och att bara kunna ringa på dörren för att säga något som inte alls var viktigt bara för att få se henne. Jag saknar hemska onsdagar och hemska tisdagar. Jag saknar Betel.
Jag saknar så mycket. Men jag har ju så mycket, här. Hur går det ihop?
Jag älskar att jag har hittat nya vänner. Att jag har en ny plats i livet, jag trivs här men... ...Vore det inte skönt om allt bara var som vanligt igen ? Eller?
Det är så mörkt nu. Jag har så mycket att tänka på. Det är så många som blir besvikna på mig. På alla sätt och vis.
Varför är jag en sån grubblare? Jag borde ta livet mer enkelt.
Hata mig inte om jag sårar dig.
Jag hoppas den nya killen, Daniel, väljer oss.
Han kommer bli bra här !
(Varför blir alltid mina inlägg så långa?)
// illustreradtankesyn
Jag gillar min klass. Den är söt och har en knäpp aura runt sig som får mig i välbehag. Bäst av allt är självklart 4P. Flickorna som till synes är helt olika med inte ngt alls som skulle koppla ihop dem men ack hur bra funkar vi inte tillsammans? Det är enda anledningen för mig att gå upp på morgonen. Att få träffa er töser. Jag känner mig stolt att ärligt kunna svara skolsköterskan att "Jo, tack mitt liv funkar yberbra i den här klassen!". Flickor, ni gör det enkelt. Helt utan att ni vet om det får ni mig att le. Agnes vackra hår, Benkes söta dialekt och Mimmis underbara sätt att tänka. Ni är alla tre speciella på ert eget lilla vis men tillsammans är vi ännu bättre ! Det är så svårt att säga massa saker om er för ni är verkligen likt inget annat som hänt mig. Som jag sa när vi var och köpte tyg: "Jag har under de senaste två månaderna varit i fler hålor i Skåne än jag varit på två år!".
Vackra flickor, jag älskar er :*
Igår kom mina körflickor in och hälsade på mig eftersom jag är en sån glömsk kvinna som glömmer bort extraövningar. Det är alltid trevligt med oväntat hembesök !
Jag glömmer ibland bort att jag inte är från Skåne. Jag glömmer inte mina vänner bland rötterna men jag glömmer min dialekt och att jag inte alls hittar här. Jag saknar mitt Ljungby. Jag saknar NG-möten och jag saknar kalla kramar i korridoren. Jag saknar Christer Rosén och tråkiga engelskalektioner. Jag saknar Amanda. Jag saknar att störa mig på Therese. Jag saknar att springa till sjuksyster med vrickade fötter. Jag saknar promenader genom stan och onödig shopping på maxi. Jag saknar Allrakäraste syster och att bara kunna ringa på dörren för att säga något som inte alls var viktigt bara för att få se henne. Jag saknar hemska onsdagar och hemska tisdagar. Jag saknar Betel.
Jag saknar så mycket. Men jag har ju så mycket, här. Hur går det ihop?
Jag älskar att jag har hittat nya vänner. Att jag har en ny plats i livet, jag trivs här men... ...Vore det inte skönt om allt bara var som vanligt igen ? Eller?
Det är så mörkt nu. Jag har så mycket att tänka på. Det är så många som blir besvikna på mig. På alla sätt och vis.
Varför är jag en sån grubblare? Jag borde ta livet mer enkelt.
Hata mig inte om jag sårar dig.
Jag hoppas den nya killen, Daniel, väljer oss.
Han kommer bli bra här !
(Varför blir alltid mina inlägg så långa?)
// illustreradtankesyn
Kommentarer
Postat av: Anna Arvidsson.
För det första; vi gillar långa inlägg, och för det andra; så är jag himla glad att du flyttade hit, för gosh vilket underbart lyckopiller du är! Älskar dig <3
Trackback
