Ånger?
Det är när jag saknar dig som jag börjar tänka Om. Om jag bara hade orkat lite till. Om jag hade stannat kvar. Det hade kunnat vara "vi" så mycket mer. Kunna ta de där promenaderna som egentligen säger ingenting men ack vad jag kan längta efter dem! Det är så mycket jag vill säga, finns så mycket jag vill göra. Hur svårt kan det va? Om jag bara... Om jag hade... Tänk om... Tänk om jag faktiskt hade stannat. Hållt ut ett litet tag till, börjat gymnasiet... Hur mycket hade det förändrat? Fastän att jag vet att det inte är mitt fel klandrar jag bara mig själv. No one but me, myself and I. Jag antar att på sätt och vis är det mitt fel. Jag var inte tillräckligt stark.
Många av mina "nya" vänner kommer inte förstå någonting av det här. Jag har nog inte berättat. Det är inte längre en del av mitt liv. Inget jag vill påminnas om, inget att disskutera. Men jag saknar dig och jag saknar det livet. Det svåra enkla livet.
//illustreradtankesyn
Många av mina "nya" vänner kommer inte förstå någonting av det här. Jag har nog inte berättat. Det är inte längre en del av mitt liv. Inget jag vill påminnas om, inget att disskutera. Men jag saknar dig och jag saknar det livet. Det svåra enkla livet.
//illustreradtankesyn
Kommentarer
Postat av: "allra käraste syster"
jag tror jag förstår, du vet att jag vill förstå iaf. Fast jag inte riktigt är säker på vad du menar, så gråter jag nu. För jag är säker på att jag saknar dig, saknar det där som var vi då. Det ska alltid vara vi, men det där speciella innan du for iväg kommer inte tillbaka. Det finns inte längre. Min andra halva, när kommer du hem?
Trackback
